Cykla för livet

Råttan på cykelbron över Weser

Hameln är verkligen en charmig liten stad och omgivningarna i Weser bergland är helt bedårande vackra. Små mysiga byar i ett lagom kuperat landskap, med skogspartier och odlingslandskap i en lagom blandning. Den perfekta centralpunkten är söta lilla Hamlen som vi bara har upplevt utanför högsäsong och vi misstänker att att dragningskraften kan vara lite för stor i juli/augusti för att passa oss.

Husfasad i centrala Hameln

Idag följde vi Weser Radweg norrut. Det var en helt underbar cykling i ett vårvackert landskap. Stundtals var termometern uppe och studsade på 28 grader. Fram till lunch körde vi på den östra sidan tills vi hittade en liten lagom lunchby. sedan köre vi över på västra sidan och följde små cykelvägar tillbaka till Hameln. Många av dessa byar är mycket attraktiva, delvis på grund av vädret just nu, men här kan jag faktiskt tänka mig att bo.

Liten husdetalj

På sen eftermiddag kommer vi tillbaka till vårt mysiga lilla hotell. Vi har bott här förut, 9 personliga och oerhört mysiga rum och en jättefin frukost gör ingen rik. Det är nya ägare sedan sist men det gör ingenting egentligen. Visst lite av detljkänslan kanske har tappats bort men det är fortfarande ett mycket prisvärt och personligt hotell.

Massor av cykelvägar att välja på

På kvällen äter vi sparris för tredje kvällen i rad. Lite perfekt kokta varje gång och med lite lufttorkad skinka till I tyskland heter den ju Rohschinken medan spanjorena kallar den Serano och italienarna Parma och fransmännen den för Bayonne. Ungefär samma sak men den tyska varianten är inte lika hård och salt och kanske lite bättre för magen. För min mage är den helt perfekt tillsammans med färsk vit sparris!!!

Mmmm

Efter frukost letade vi upp en av Hamelns cykelaffärer. Den var betydligt större och mer välutrustad än Sveriges bästa affär och detta då i lilla Hameln där det enligt uppgift fanns ett par andra lika stora cykelaffärer. Detta säger en del om det enorma cykelintresset i Tyskland. Jag köpte ett par nya ergonomiska cykelhandtag som jag spanat ut på Internet. det går inte att få tag på i Sverige men här fanns det ett antal olika varianter att välja på. Poängen är att de ökar anläggningsytan mellan styret och handen vilket gör att tryckbelastningen minskar. Jag har ju opererat min ena karpaltunnel och är lite känslig för tryck just på handloven så jag har stora förhoppningar på dessa.

Fantastiska cykelvägar i landskapet, här en liten träbro

Sedan skaffade vi lite frukt och dryck och gav oss iväg på cyklarna. Vi följde Weser radweg söderut. För fem år sedan cyklade vi större delen av denna radweg och det var ett av skälen till att det blev Hameln nu igen. Visste sedan då hur fint det är i dessa trakter av den region som kallas Weser bergland. Här ser man det andra beviset för det tyska cykelintresset… cykelvägarna är helt perfekta. De går naturskönt och har ofta helt perfekt beläggning, passerar lämpliga orter för lunch och övernattning och är helt enkelt underbara att cykla på.

Fruktpaus vid Weser med blommande träd och buskar

Vi njöt i fulla drag i det underbara vårvädret med temperaturer kring  25 grader, vindstilla, träd överallt som blommar, floden som flyter förbi och glada trevliga människor överallt. Så här är cykelturer när de är som bäst. Efter några mil började de bli dags för lunch och vi cyklade över Weser och letade upp en liten restaurang i en by i närheten.

Hagtorn överallt

Sedan kryssade vi hem på landsbygden genom de nät av cykelvägar som finns överallt. Det är helt makalöst och något som våra svenska beslutsfattare borde få se. När man vet att en stor del av tyskarna vill cykla på sin semester och att Sverige inte ens finns med som cykelland i den tyska cykelföreningens beskrivningar över lämpliga cykelmål, då kan man ana vilka turistintäkter vi går miste om. Gör ett besök på adfc.de och häpna över hur fantastiskt man kan ordna de för cykelturismen.

Bro över Weser, cykelvägen ligger där nere till vänster

För oss var det helt underbart att sitta i sadeln igen och Ullas knä fungerade bra igen. Hur skönt som helst och vi stannar en dag till i Hamlen för att cykla Weser radweg norrut i morgon. På kvällen åt vi underbar sparris igen……

Blommande Magnoliaträd i byarna

Så är vi plötsligt i Hameln i mellersta Tyskland. För att göra en lång historia kort, när vi vaknade upp den andra morgonen i Camargue och det fortfarande störtregnade, kände vi att vi fått nog. Här gällde talesättet  ”Bättre fly än illa cykla…. förlåt fäkta ska det viss varat”. När vi kollade väderläget fick vi höra om ett permanent högtryck som parkerat över norra europa och ett intensivt lågtryck som bestämt sig för att  förstöra våra planer. För en gång skull har vi hamnat total på fel plats för vad vi tänkt oss. Camargue brukar vara säkerheten själv när det gäller solsken….

Vi sa till dem på hotellet att vi tänkte åka tidigare än planerat och istället för att bli sura bad de om ursäkt för det usla vädret. Så packade vi in allt i bilen och körde norrut. Samtidigt som temperaturen efter hand steg, lättade också skyarna allt mer och det gjorde även långsamt mitt humör. Någonstans i trakten av Lyon slutade regnet!

Ulla letade igenom den katalog från Logi de France vi hade tagit på hotellet och ringde och fixade en övernattning nära Fransk-Tyska gränsen. Där var det närmast blå himmel och 20 grader. Rummet var förmodligen det mest psykadeliska vi någonsin bott i men värdfolket mycket trevliga och maten urgod. Halva byn var där på kvällen och åt påskmiddag och det var en mycket gemytlig stämning.

Lantlig övernattning i Champlive, nära den tyska gränsen

Idag har termometern legat mellan 25 – 30 grader medan vi har tagit oss upp genom Tyskland. I kväll hoppas vi på färsk sparris i råttfångarens stad, för där har vi tidigare fått den kanske godaste sparris vi någonsin ätit. Jag är säker på att jag hittar tillbaka till samma restaurang.

I morgon ska vi så cykla i omgivningarna och kanske till och med köra en bit av Weser Radweg. För fem år sedan körde vi ju större delen av den och det är kanske en av de allra bästa cykelvägarna i Tyskland. Vi ser verkligen fram emot det och det ska bli hur skönt som helst att få sträcka ut igen på våra cyklar.

Trånga gränder i Hameln, vårt hotell ligger framme till höger

2. Den näst vanligaste frågan jag får, är vilka medicinerna är som gör att jag mår så bra att jag kan cykla långa sträckor och vandra i bergen.

Jag är ju ingen läkare så jag reserverar mig naturligtvis mot eventuella felaktigheter i nedanstående men detta är hur jag har uppfattat det. Vidare vill jag inte göra reklam för enskilda varumärken utan jag håller mig i resonemanget till grupper av läkemedel där det finns ett antal olika tillverkare.

Det viktigaste läkemedlet tillhör en grupp som kallas biologiska läkemedel eller TNF-alfa-hämmare. Det finns kanske 4-5 olika tillverkare med produkter på den svenska marknaden och fler är på väg. De skiljer sig en del åt i verkningssätt och hur de administreras. Vissa tar man själv som sprutor ett par gånger i veckan, andra så sällan som var 14:e dag och andra ges som dropp cirka varannan månad på sjukhus. De har namn som Humira, Enbrel eller Remicade och det finns fler. Det är bara din läkare som i dialog med dig kan avgöra vilken som passar bäst i ditt fall. I bland kan ett fabrikat sluta fungera och då kan eventuellt ett annat fungera istället. Jag känner flera personer som har fått byta fabrikat.

I mitt fall kombineras en av dessa TNF-alfa-hämmaren med cellgiftet Methotrexate. Det finns en uppsjö av tillverkare och jag tycker det blir olika fabrikat varje gång jag hämtar ut dem på apoteket. Jag tar 10 tabletter a 2,5 mg dvs. 25 mg en dag i veckan. Detta är en förhållandevis hög dos men jag har så här långt inte haft några direkta biverkningar. Visst jag blir lite trött just denna dag men i övrigt märker jag ingenting. Methotrexate är i sig en klassisk behandling mot Reumatoid Artrit eftersom den dämpar också immunförsvaret och därmed minskar risken för allergiska reaktionen mot TNF-alfa-hämmaren jag får. Så vitt jag vet bör de tas i denna kombination men ofta med en lägre dos av cellgiftet.

Eftersom Methotrexate bryter ner en aminosyra i kroppen måste jag kombinera med att tillföra folsyra med tabletterna Folacin 4 dagar i veckan. När jag tidigare hade en lägre dos av Folacin hade jag en hel del problem med munsår men med denna högre dos är det helt borta.

Slutligen har min mage blivit lite lättretad under alla år med kortison, antiinflammatoriska och smärtstillande mediciner så jag äter Omeprazol 2 gånger om dagen för att lugna den lite. Även här finns det ett stort antal tillverkare så kapslar/tabletter kommer i olika förpackningar varje gång.

Jag har haft denna kombination av mediciner under 6 år nu. I början kombinerades de med Prednosilon (kortison) och Pronaxen (antiinflammatoriska och smärtstillande) men dessa har jag med en mycket försiktig och långsam nedtrappning lyckats bli av med sedan ett par år.

På det hela taget mår jag alldeles utmärkt med denna behandling och önskar i stort sätt bara att det håller sig på denna nivå. I stort sätt är jag utan biverkningar, visst jag blir nog lite tröttare än andra men det är ju svårt att veta vad som beror ålder, sjukdom eller medicinering. Helst vill jag sova 9 timmar per natt för att må riktig bra men det fungerar med 8 också. Blir det mindre än så märker jag snabbt hur sliten jag blir.

Var 6:e vecka får jag min biologiska livselixir under en timme på sjukhuset i Västervik och några timmar efter att droppet är avslutat blir jag rejält seg. Ofta däckar jag framför TV:n eller datorn och orkar egentligen inte göra något vettigt. På morgonen efter är jag som pånyttfödd igen…. ;o)

Ni har kanske redan gissat varför vi har valt att åka just till Les Saintes-Maries-de-la-Mer…   ;o)

Omgiven av våtmarker, floder och saliner

Rätt gissat, det är en nationalpark och här finns Frankrikes kanske bästa fågelområde med en ornitologisk park som ger särskilt bra närkontakter med många arter. Den lilla staden är en mardröm att besöka under högsäsong men så här års är den väl värd ett besök. Den ligger mycket avskild längs ute i det deltaområde som bildas av floden Rhones båda huvudflöden och omgiven av stora våtmarker och saliner för framställning av havssalt.

Kryptan med den svarta Madonnan

Så här skriver Anna-Lena Stålnacke om staden, dess namn och den svarta madonnan:

”Namnet Saintes-Maries de la Mer kommer från tre Marior: Maria Magdalena, Maria Jacobea, som var syster till jungfru Maria, och Maria Salome, som var mor till apostlarna Jacob och Johannes. Enligt en legend flydde de för att undgå förföljelse efter att Jesus blivit korsfäst. Så småningom landsteg de där Saintes-Maries de la Mer nu ligger.

Men det är inte främst för att hylla de tre Mariorna som romer från hela världen vallfärdar till den lilla staden. De hyllar i stället Mariornas tjänsteflicka, den svarta Sara. Hon är romernas eget skyddshelgon, Även om katolska kyrkan aldrig gett henne helgonstatus. Enligt vissa berättelser hörde Sara till det romiska folket, enligt andra kom hon från Etiopien eller från Egypten.

Varje år, den 24 maj, kommer tusentals romer till Saintes-Maries de la Mer.”

Några av alla tack-tavlor från de som blivit botade av böner här

Nu var det bara det att vädret var riktigt uselt idag med täta intensiva regnskurar. Vi valde därför att vänta med naturen till förhoppningsvis bättre väder i morgon. Istället handlade vi lite presenter, besökte kyrkan med den Svarta Madonnan. Plötsligt mötte vi ett gäng musikanter som spelade traditionell musik från området och genast livades vi upp en hel del. En karismatisk förgrundsfigur som spelade enhandsflöjt och trumma och trollband en allt större publik. Vi köpte givetvis deras skiva.

Condor spelar på gatorna

En helt suverän Jean-Francois Gerold

Om ni vill höra och se ett exempel på deras musik kan ni titta på detta YouTube-klipp:

http://www.youtube.com/watch?gl=FR&hl=fr&v=13dJHiPy4OM